Brännskadade patienter som inkommer som traumalarm ska initialt handläggas som vilken traumapatient som helst. Det är viktigt att hitta och åtgärda eventuella inre skador, då de kan vara mer livshotande än brännskadan.
Vid tecken till hotad luftväg ska patienten intuberas. Tecken som agitation, ångest, oro, dyspné eller näsvingespel ska medföra misstanke om ofri luftväg som kräver en noggrann undersökning. Stridor är ett sent tecken som ska föranleda omedelbar intubation.
Kontakt med öron-näsa-hals-läkare vid behov, men luftvägen kan komma att behöva hanteras innan denne anländer. Blodgas ger ingen vägledning om intubationsbehov i akutskedet. Tuben bör säkras med bomullsband eller plastslang om ansiktshuden är bränd. Sätt gärna V-sond samtidigt.
Om möjligt bör anamnes tas innan intubation, speciellt avseende allergier, nuvarande/tidigare sjukdomar, medicinering och närmaste anhörig. Går det att få reda på mer om branden, till exempel om det var i ett slutet rum samt om det fanns några kemikalier, är det bra.
Inandning av heta gaser, ånga och brandrök kan orsaka slemhinneskador i både övre och nedre luftvägarna. Brännskada i ansiktet, sot i mun/näsa, heshet, stridor, svedda ögonbryn eller näshår ska leda till att inhalationsskada på övre luftvägarna misstänks och man bör då vara liberal med att intubera. Kontakta öron-näsa-hals tidigt.
Överväg escharotomi av thorax och hals vid behov. Håll huvudändan höjd och ventilera med 100 % O2 om CO-förgiftning kan misstänkas. Använd adekvat CPAP-tryck. Inhalation av rök, olika typer av heta gaser kan ge både termiska och toxiska skador i alla delar av luftvägarna.
Vid bronkobstruktion p.g.a. påverkan på nedre luftvägarna kan beta2-stimulerare, till exempel Salbutamol 5mg/ml, 5mg och antikolinergika, till exempel ipratropium 0,25 mg/ml, 0,5mg, användas.
Påverkan på nedre luftvägarna är i sig inte en indikation för intubation, men om inte hypoxemi och dyspné vänder på behandling, bör patienten intuberas.
Infarter som håller även när patienten svullnar rekommenderas. Gärna extra långa PVK:er som fixeras väl, långa intraosseösa nålar vid behov samt en artärnål. Sätt helst på icke brännskadad hud, men det går även att sticka i skadade områden. Att frilägga kärl är ibland nödvändigt, men undvik om möjligt ljumskar.
Målet för vätskebehandlingen är att bevara organfunktion och undvika komplikationer av både inadekvat och excessiv vätsketillförsel. Grundordination enligt Parklands formel, det vill säga 2 (vuxna)/4 (barn) ml/kg/% bränd kroppsyta. Vätskebehandling enligt Parklands formel initieras vid brännskador > 20 % kroppsyta. Hälften ges de första 8 timmarna. Epidermala skador ingår inte i den beräkningen.
Resterande ges på 16 timmar, men mängden justeras beroende på volymsstatus och anpassat till diures. Måldiures är 0,5 ml/kg/h för vuxna och 1 ml/kg/h på barn. Ge varma vätskor.
Vid elskador kan vätskebehovet vara betydligt större än vad hudskadorna indikerar (för mer information se Fortsatt vård).
Om patienten inte är klar och vaken ska orsak till detta sökas aktivt. Det kan, förutom av asfyxi eller rökgasförgiftning med cyanväte eller kolmonoxid (CO), bero på skalltrauma, intoxikation, hypoxi eller annat. DT-hjärna vid behov. CO-förgiftning ska misstänkas även vid övergående medvetslöshet. Bedöm blodgasen.
Vid behov av HBO-behandling, kontakta anestesijour Karlskrona via växeln på telefonnummer 0455-73 10 00.
Vid metabol acidos ska cyanidförgiftning misstänkas. Behandla med hydroxocobalamin (Cyanokit®) i första hand, 5g iv under 15-30 minuter och Natriumtiosulfat i andra hand, 15g iv. Vid methemoglobinemi ges metylthionin 1-2mg/kg långsamt iv.
Ta bort alla smycken och kläder som inte sitter fast i huden. Täta kontroller av distalstatus, vid cirkulära brännskador kan escharotomi bli nödvändig.
Vid spolning som smärtstillning i tidigt skede ska ljummet vatten användas. Nedkylning av patienten ska alltid undvikas.
Ta temp. Täck patienten med rena lakan och filtar. Vid mycket vätskande sår kan barriärdukar använda. Håll patienten varm enligt följande:
varmt rum varma vätskor värmetäcke Använd inte kylande gelförband.
Status på hudkostym dokumenteras på traumajournal. Var noggrann med distalstatus och att detta upprepas. Använd doppler vid behov.